Alltså hur överlever man ett brustet hjärta? Jag ställer mig den frågan varje dag, flera gånger om dagen.. Jag försöker göra saker som jag tycker om att göra. Saker som jag alltid älskat hjälper inte ens.. One tree hill är ett exempel (ja jag är tönt), jag älskar one tree hill, och det fick mig alltid att må bättre förut, citat som jag hörde fick mig att känna hopp, deras kärlek fick mig att tro på kärleken! Men nu är det bara smärtsamt och jobbigt att se, alla får ju det dom vill och är så jävla lyckliga.. Jag kommer aldrig få det jag vill, det är det som är så jävla jobbigt! Finns de något värre än när den man älskar inte älskar en tillbaka? Nej jag tror fan inte det..

Ibland kan man känna att det är slut.. Att alla chanser som som bortblåsta.. Alla mina chanser för dig är bortblåsta, men varför känns det inte som så? Varför kan jag bara inte sluta hoppas? Varför ser jag fortfarande min framtid med dig? Alla drömma vi hade, dom finns fortfarande kvar hos mig.. Det skulle ju vara vi förevigt? Vi hade massa drömmar och mål tillsammans? Det är du, kommer alltid vara du för mig ju ...

Sen funderar jag på om människor kan förändras... Inte helt de tror jag inte.. Men ibland kan känslor förvirrar en så man gör dumma saker tror jag. . Jag vet att jag gjort dumma saker när inte mina känslor varit som dom ska eller vad man ska säga. Skulle aldrig kunna göra något mot den jag älskar, när men är säker på det. En gång var jag säker, då fick jag mitt hjärta krossat, sen visste jag inte var mina känslor stod.. Gjorde vissa saker som jag ångrar så mycket. Men nu vet jag! Fast de spelar ingen roll nu egentligen... Vill bara att folk ska ska fatta de, jag är nog inte så dum i huvet som jag verkar hos vissa folk .. Är skit svårt att förklara hur jag menar, för när jag läser det jag just skrivit låter det idiotiskit iaf..
Men huvudsakligen är att jag är den jag en gång va! Inte den jag var förra sommaren då jag bara var förvirrad och inte vågade släppa in personen som tidigare krossat mitt hjärta igen.. Tillslut gjorde jag det, och nu sitter jag är förtvivlad och ledsen.. Igen.. Men nu vet jag iaf att det jag känner för dig är så jävla starkt, och jag tvivlar inte på känslorna jag har som jag gjorde då.



Om jag bara hade kunnat sluta hoppas.. Men det kan jag inte.. Jag ser bara dig med mig när jag tänker framåt..