Fyyyyfarao, har precis varit ute och sprungit.. Jag haatar det! Men jag ÄLSKAR känslan nu efteråt! Jag önskar jag tyckte det var roligt att springa, det förstör så mycket när man tycker det är så tråkigt som jag gör .. Min vilja kring springning kommer jag inte långt på heller tyvärr.. När det handlar om styrka, pressa musklerna in i det sista, DÅ har jag vilja, då vägrar jag ge mig! Men när det handlar om kondition - utålighet, då ger jag upp nästan direkt om det blir det minsta jobbigt.. Men de är väll kanske bara föratt jag vet själv att jag är ganska stark där kan jag pressa mig, och jag vet att jag har jätte dålig kondition därför ger jag upp direkt.. 

Men jag försöker faktiskt bygga upp min konditon, för att det ska bli roligare att springa, men det är alltid lika jobbigt.. Springer dessutom korta stäckor som 2.5 - 3 km, men det blir aldrig lättare i flåset. Känner att jag aldrig skulle kunna springa upp mot 7+ km, och det är något jag önskar jag kunde.. Hittar inte viljan, eller jag vill, men det räcker inte för att få mig att orka..

 

Skulle varit bättre om det var tvärt om, att jag tyckte det var roligt att springa, att jag hade viljan där.. Istället för att jag hade viljan när det gällde styrka.. Då hade det varit lättare att bli smal :)