Min första kärlek var Niklas Morell, hahah! Näe nu skojar jag bara lite , sjukt kul va?.....

Nej men min första och ända kärlek är ju Alexander Skråmo , ska jag dra hela historien tro? Den kan bli lång, men vi kör ändå!

Det började redan när vi gick i 8;an! Eller då började det för mig iaf, vi gick ju i samma klass och var väldigt bra kompisar, och en dag på bildlektionen vet jag att det var då kollade jag på han och det pirrade till i hela kroppen. Jag vart helt chockad, och helt plötsligt bara sådär så trodde jag att jag tyckte om honom. Skulle berätta det för emma då, men jag kunde inte för jag visste inte om känslan lurade mig bara. ( om man går tillbaka i arkivet till den 15 April 2008 så är det den dagen, haha!). Men iaf så förtsätte jag känna så men dolde det ganska bra. Sen började jag känna att jag tyckte att alex följde efter mig och vela va med mig, men det kom ju fram sen att han höll på med min bästa vän rebecka, haha! Alla av tjejerna visste nog att både rebecka och jag tyckte om honom, men det var ingen som sa till någon av oss om det, eller ingen sa till mig iaf. Sen tillslut, hade säkert hunnit blivit sommarlov då, då berätta någon att dom hade varit med varrandra osv, och då försökte jag bara glömma käslorna jag hade.

Sen på sommarlovet då började Alex helt plötsligt att skriva till mig, och jag bara skrev på, då hade jag inte känslor för honom nå mer eftersom jag visste att han och rebecka var. Så jag svarade när han skrev och märkte inte att han skrev ganska mycket, hela tiden nästan. Sen växte känslorna fram igen. Och helt ärligt så vet jag inte när det ''tog slut'' för han och rebecka. Men sen började alex och jag vara med varandra, fast det tog lång tid innan vi va första gången, alex frågade flera gånger men jag vågade inte, haha!
Sen började vi va med varandra, och efter ett tag så visste inte jag hur jag vela ha det, sanningen är att jag var rädd att det skulle bli någonting mellan oss, så jag tog avstånd och sa att jag vela bara vara vänner. Sen gick det fram och tillbaka jätte länge så.. Och sen bestämde jag mig för att jag verkligen bara vela vara vänner.. Och det ångrar jag än idag, hur kunde jag vara så dum ..

Det tog inte så lång tid förns han va med en annan, och jag såg det, med mina egna ögon! Jag kände verkligen att något brast i mig, jag kände då att jag hade gjort ett jätte misstag att släppt han. Och jag sa det till han, och jag tror att han var osäker då om han vela ha tillbaka mig, men jag fick som jag vela, och vi började ses igen, och vårat datum blev 28 Juni 2009.

Sen har det ju varit lite fram och tillbaka, i november eller december förra året släppte alex en bomb som förstörde hela mig, och jag kan säga att såret från då har fortfarande inte läkt.. Han sa att han inte kände lika nåmer.. Men vi försökte ändå, men det tog inte lång tid förns jag inte orkade nåmer, jag hade sätt att han skrivit sms med andra, skrivit saker som inte var ok! Och den 5 Januari sa jag att jag inte kunde vara med han nåmer, och vi gjorde slut...

Men vi slutade aldrig riktigt att vara med varandra, han försökte iaf gå vidare och jag var så jävla ledsen, varenda dag! Låg nere i källaren dag ut och dag in, och jag grät mig till sömns varje natt!
En dag så slog det mig att jag också lära försöka gå vidare, släppa allt, jag orkade inte ligga och gråta över en som inte vela va med mig och som va med en annan. Och det var dumt, jag gjorde något dumt som jag fortfarande ångrar, och det hjälpte ingenting.. Jag var fortfarande ledsen och han höll fortfarande på med en annan... Sen träffade jag en som fick mig att börja le igen. Och jag tror att det vart samma sak för alex då som det vart för mig förut, att han insåg att när jag var med en annan att han hade gjort ett misstag. Men jag vågade inte tro på honom då, jag trodde bara att han inbillade sig. Jag vågade inte gå tillbaka till han igen, jag var rädd att bli så sårad som jag vart först igen.

Men en dag så slog den mig att jag tyckte om honom så jälva mycket och jag kunde inte vara rädd, jag lära chansa. Och det gick lite upp och ner för oss i början så vi satt vårat nya datum 28 Juni 2010. Och nu är vi fortfarande tillsammas och det är inte lätt alla gånger, för vi har båda blivit så sårade av varandra, och vi blir ofta påminnda om det. Men vi kämpar på! Jag vet att jag vill va med Alexander, vill vara med honom förevigt. Jag älskar han så otroligt mycket ♥ och det har jag alltid gjort, och kommer alltid att göra!