Jag har en dålig egenskap, när jag blir arg eller ledsen och ibland samtidigt båda av de, då flyger det bara saker ur mig, jag säger saker som jag absolut inte menar.. I efterhand blir jag så arg på mig själv, och ångrar mig så mycket. Vet inte vad jag ska göra föratt kontrollera detta, vill ju inte att du ska tro att jag menar det jag säger ibland.. Måste lära mig att kontrollera min ilska och sorg, men hur? När det väl händer, när jag står där och blir så djupt sårad att det går över till ilska, då är allt kört. Då börjar jag pladdra på utan att ens veta vad jag egentlligen säger..

Men snälla gör mig inte upprörd då! Ljug inte för mig, när jag vet sanningen, bete dig inte som om all vår tid inte betytt ett piss för dig.. Vilken människa som hälst (eller iaf om man verkligen älskar personen,vilket jag gör) blir ju ledsen av att höra sånt, att få sånt bekräfftat.

Men jaa jag ska försöka samla mig, och vara glad för din skull, att det tog ca.3 veckor för dig att börja gå vidare. Tillskillnad från mig som aldrig kommer kunna gå vidare, jag är trasig! Det vill ju inte jag att du ska vara, vill inte att en enda människa i världen ska få känna såhär. Så därför försöker jag vara glad för dig! Men det är inte lätt att veta att personen jag inte klarar mig utan och inte klarar av att leva utan, klarar sig toppen utan mig. Känns inge vidare :/  känns rent ut sagt förjävligt! Jag trodde vi hade något fint och bra, men tydligen inte...

Haha det här inlägget var inte alls tänka att bli så här långt, men nu vart det de iaf. Förstår om ingen orkar läsa, jag vill bara skriva ur mig lite så det spelar ingen roll.