Det är brutalt vad kärlek kan göra med en. Vad människor kan välja att göra med en. Ärr sitter kvar så djupt. Inte allra minst på kroppen, men i hjärtat, i själen. Vart jag än går får jag höra små små röster som säger att jag aldrig kan lyckas. Och att ta emot komplimanger är nästan omöjligt.

Jag känner hur hjärtat sviker när du lägger dina armar runt mig. Jag hör hur jag skriker när du kysser mina läppar. Jag känner hur fel det är men saknar förmågan att säga nej, jag blir förlamad och girigheten vill ha mer. Jag är inte mig själv i din famn, jag är ingen. Ingen att älska eller att dela sitt liv med. Jag är bara någon som är där för stunden.